Malvor Och Vallmor x5571

Malvor och vallmor Ulla-Britta Wallin Published by Norrköpings stadsbibliotek at Smashwords Copyright: Norrköpings stadsbibliotek och Ulla-Britta Wallin 2013 Editor: Ola Gustafsson ISBN for epub: 978-91-981151-4-7 ISBN for pdf: 978-91-981151-5-4

****

2008

O, kaprifolen glittervatten, tornseglaren för mitt hjärtas ro

Hundmat och bensin pengarna räckte inte till dagligvaror

För medmänniskan en ansträngning – varför det? om intet igen

Ack ”så rörande” den gamlas stappelgång sedd mera med förakt

På rannåstunet gentiana lysande mot Oviksfjällen

Blå tunn luft snö på Oviksfjällen renar tankarna

Ny spontanfraktur smärtsamt återkommande nu mera ofta

Sol, ljus, vind och hav

här utanför sjukrummet förstår jag livet

Att välja sitt språk som att ansa en blomma med lätta händer

Du – en enigma som dolt din värme djupt ned i saklig kyla

Klängde likt apor nordiska soldyrkare i klippnischerna

Drick vatten svärmor när hon kom på vårdhemmet mamma uttorkad

Kärleken kväver drick, drick vatten, drick, drick

dolde Capri

Snabba leeenden hastigt upp- och neddragna blixtlås i tröja

Storsjöisen, sol en ensam skidåkare mitt jag blev verkligt

Gulduret tickar mot nattygsbordets marmor min morfar är död

Inte guldregnet höstbjörken i trädgården som singlade guld

Skyltens barnkista för begravningsblommorna en smaklös reklam

Lugn före halvsju senare telefonterrorn blivit ett bollplank

Fågel eller fisk du bekänner inte färg kanske både och

Fingrarna krokna handkraften snart ett minne gammeldomen här

Skräcken griper mig var finns ljuset i tunneln en illusion

Min hud, mitt fodral även med små skavanker en pålitlig vän

Mycket du lärt mig om smärta, oro, om sorg kära min syster

Oral obalans ett onödigt skrytord för simpel muntorrhet

Så vänligt, sa du och menade enfaldigt ganska beskäftigt

Att äta sig in i andras liv med aptit utslag av ego

Pinkade i skon han trodde det var pottan gammelförvirrad

Kom upp ur badet

det blev för sista gången slant och bröt ett ben

Jag är upptagen kan jag ringa senare VADDÅ UPPTAGEN?

Åttiosex år du sade det så elakt eller hysteriskt?

Levde jag för dej eller ständigt genom dej tillsammans min dröm

Hem till granskogen barrdoft, myrstigar, mossa värkande längtan

Dagsregn, blev sjösur när jag plockade blommor

men farmor blev glad

Om jag visste hur de mådde egentligen alla mina barn

I drömtillståndet kramades och kramades bara ett plyschdjur

Österledsgatan… djupt försjunken i en bok glömde hoppa av

Du talar om att komma ut men gör det då innan du falnar

Tre varianter ingen är att föredra finns i varandra

För självupptagen lever endast i nuet allt annat är dött

Nuet förlorat det förflutna tar över inget av framtid

Ständiga drömmar lyckan finns bakom hörnet jaga – jaga på.

Safirer? Nej det hade inte farmor blått glas var kärlek

Sidenskimrande jag vet var malvan växer så bländande vit

Mager liten man portföljförsedd trippande skyndar beskäftig

Min bror dog idag äppleblom hörs falla i läkande tystnad

Färgerna stämde eller stämde inte alls oh – disharmoni

Nu vallmon står röd rödare än någonsin i midsommartid

Stillsam bygata med betagande utsikt och en busshållplats

Toys R us, ja

söndagskommersen nåja långt bort från helgfrid

Inte av armod trädgårdsstaden en skugga slarv med resurser

Béens park djupt grön kyrkan skönt trappstegsgavlad annars ost och buss

Förr var här dödstyst nu övar trumpetaren och hans hund skäller

Vänligt leende frågar du om vägen ryckte min väska

För att vara rak kallade du det gärna

spred elakheter

Kräng du på dig din sextiofemårskostym och fortsätt gnälla

Urblekta jeans min hemkänsla större än i skräddarsydd dräkt

Sköt det framför mej orkade inte möta dej fullt nog av nuet

Stenen på stranden finslipad av havsvågor så mjuk i min hand

Minnet levande plommonträden i dungen från vår kärleks tid

Kisande rankigt rätt lustigt uttryck hört i min barndom

Varför bitterhet en så destruktiv känsla isar kärleken

Jag lever enkelt inte lojal mot nästan ett privat behov

Den förmätnes råd gör vad som är bäst för dig på mina villkor

Tag hit min känga om du lät som människa inte som korpral

En ständig oro trampa trampa trampa runt ideligen runt

agen med nypon, fläder och körsbär så skönt mitt kvarter

Alls inte dödsskräck nuet bara så härligt giv mej lite till

Att återvända till förfädernas kustby självklar naturlag

Vadan och varthän sanningen i vitögat du får aldrig svar

Ansågs som en fin dam

men hon började svära det är en ny tid

Vad händer i mig ett plötsligt dolt främlingskap från en djup närhet

Dödsögonblicket ditt då ljusa leende dämpade min sorg

En praktisk sak att inte leva för länge helt fylla nuet

Saker och saker bara inte ännu mer saker och saker

Hon var lik sin man lojal intill det sista

trist förutsägbar

Lugn väntar döden ögonblicks förnimmelse av tydlig vetskap

Minns när han sade: tid att dra på träfacken en smärtsam saknad

En maskstungen tid cyberrymdens bloggande vem nu jordnära

Adelskalendern byhålan slog igenom inget att göra

Närsjukvårdens mål se hela människan blivit en skamfläck

Medicinera patienterna till döds snabb rotation

Var värdigheten alla söker utan svar förgängligheten

Tappa tillförsikt då går vägen brant utför bevara hoppet

Längtar tillbaka till den varma tryggheten som var min barndom

Om än inbäddad i bomull gav den värme styrka för livet

Tyckmyckenheten färgade hennes dagar tystnad helt okänd

Lusten att skriva växlar efter vindarna nu råder stiltje

Tunikamodet är för att stanna men klänningen då?

Han satt vid fönstret morgonljus över tunet välsignad stillhet

Att boa in sig i en dyster insikt släcker livsgnistan

Titta på teve

mest sitta i plyschsoffan kaffet, korsordet

Vanlig hemmason absurditetens fader vem kunde tro det

Fukten och vinden det pärlemorgrå ljuset november månad

Neuros är en tillgång sade doktorn snabbt det var enklast så

De sista årens nästan dagliga möten gav samhörighet

Förstår du inte det grå novemberljuset

fattigdomsbevis

Bostad på månen allt annat historia jorden helt kaputt

Dö undan i tid barnen har ju nog med sitt gäller vara på G

Andersön i storm i aspdungen skymtade kaptensbostället

Mån om imagen och klädd i lånta fjärdrar avslöjades snabbt

Återfick livet av din mjuka hands värme en frusen blåmes

November så ljus rosa, gul, turkos, skönt grå allvarlig svärta

Gammeldomen tar, miste balans, syn, hörsel haft roligare

Men raska på då minns: jag har is i magen inte permafrost

Konst, böcker, smycken ett särdeles dyrbart skal för liten ande

Att aldrig ljuga och att aldrig ge upp var gamle trapperns gnom

Likgiltig såg du omvärldsvåld eller kärlek känsloförlamning

Ett knapphändigt språk väl avvägt ger mycket trots föga utsirat

Åtta skivor bröd gällde salig Rexeds tid idag tandstatus

Dog nobeldagen sett om sitt hus i god tid gravplats i hembyn

****

2009

Ständig jourtjänst

som på en psykmottagning gav mig din vänskap

Grå januari slaskig dyster stadsgata minns norrlandsbyns snö

Han satt på hemmet tänkte på det förflutna tiden försvunnit

Hon köpte kakor gladdes bjuda hemtjänsten fick alltid ett nej

Att provocera hans egos kännemärke nu tröttnade hon

Tiden så ordrik ljudnivån fortissimo längtar tystnaden

Lämnad åt ödet medicinen var utsatt hon var försumbar

Inte email hade inte ens mobil gamla mor ur spår

Vintern har tärt också den härdigaste tröttas av våren

Ren och skär kemi är tanke, vänskap, kärlek ingenting annat?

Då han ringde mej som i förbigående blev ingenting sagt

Jag ingår inte i någon näras vardag saknaden mindre

Temporär räddning att leva på en livslögn en smärtsam insikt

Höjt kolestorol hjärtflimmer utbrändhet välfärden kostbar

Trygghetssystemen avväpnat egenansvar lusten urholkad

Smalna låter bra

”falla ur” låter sämre mot liv eller död

Lyxghetto i glas Hammarby Sjöstad pengar och konstgjord andning

Jag är fylld av kraft andra tänker min ålder varför oroas?

Helt befriad från både tro och vetande är levande död

Magnolia och lind tulpanträd, kammarmusik strömmen – min hemstad

I periferin de som präglat stadens liv

nya kvastar

Det luktar herre sa min moster konstnären menade cigarr

Färg, fest och skärpa knappt ekonomiskt förstånd ett liv i nötskal

Vad bryr dej min död jag har varit ditt redskap inte en god vän

Inte finna ord inte hitta vägen hem vad händer med mej?

Innerligheten i din snabba omfamning ömsint vårdtecken

Ack så damiga hon en lumphög bredvid dem men, hennes leende

Alla fördomar uppfyllde hela ditt jag vår närhet tog slut

Först karriären siktet mot barnens framtid de gamla glömda

Statsrådet sade: kärnfamilj är egoism ensidig vetskap

Lägg en mimosa på min grav som ett minne av kort möte

Östermalmsbratsen fundamentalisterna hugget som stucket

Ett slutligt öde kommer du inte undan en förgäves kamp

Ställde du frågor ej ständig besserwisser skulle jag förstå

Sitter på mitt rum tacksam för kost och logi modernt undantag

Snuttifiering ömhet i förbifarten kamratäktenskap

****

2010

Det var i Döshult sol och saft på gräsmattan nu är du borta

Trångt på sjukhuset uppmanas vilja dö indoktrinering

Solglitter, havsvåg måsskri, björnbären mogna lyckliga somrar

Mitt hus, min bil, mitt… ”mitt” finns inte i mitt liv vad är jämlikhet?

Samlar på änkor frånskilda olyckliga

en sann riddare

Du gör vad du kan din inkapslade värme långt borta – kära

Den tidens kvinna del i mannens husgeråd födde barn på barn

Kan inte skryta inte gjort en klassresa vårt snobbsverige

Ständigt ordnande pratar sönder varandra sprängs i atomer

Aah – en fjällräv närmare med kameran äsch – en plastpåse!

En blå trasdocka en oändlig fantasi gav min barndom färg

****

2011

JAG – innehållet meningen i hela din värld jag börjar tröttna

Dom: skelettcancer livet flimrade förbi ett liv i kärlek

Minns små butiker lyxiga underkläder rökverk, te, choklad

Han behövde en mor tittade på småflickor en sammansatt man

Du förstår mormor det är andra tider nu sa barnbarnet glatt

Han dog i juni hon förlorade glädjen tynade snart bort

Svärdottern sa frankt du orkar inte gå med sitt hemma och läs

Gammal, tunnhårig syn, hörsel, balanssinne snart ur funktion

****

2012

En gång en familj traditionen bruten annat tänkesätt

Hjortronen frusna hårtork räddning i nöden efterrätt utsökt

Klara höstdagar virvlande gula löv en kylig hög luft

Ett genslask, sa hon byggde raskt upp fördomar kulturskymning

Förklätt till kultur snabba associationer

skräddare på ytan

Mästra mej inte du syr in mej i ett nät gammelmansfasoner

När hon dog sa han skönt bli av med glappkäften tog en redig sup

För länge sedan stugan vid havsstranden min enda tillflykt

Hör knappt din röst vägrar att erkänna svarar helt galet

Spiller lätt på mej ser inte att diska rent kännbar nedtrappning

Balansen sämre gott minne börjar svika livsglädjen tynar

Hans högdragna sätt överlevnadstaktik hur som helst trist

Din död min kära en avgrundsdjup förtvivlan aldrig mera du

Snörika vintrar kallvästan som låg på levde på skidor

Minns Oviksfjällen blåsippsbackarna på Frösön storsjölandskapet

Och Fältjägargränd rönn dignande av bär och snö vi åkte kälke

Även ett tydligt sinne för lyteskomik hjälper mej föga

Barnen snart gamla jag lever på övertid vid ättestupan

Är glömska villkor för livets uthärdlighet helst klarsyn trots allt

Varför ängslas liljekonvaljdoften dövar din smärta

Ljus, musik, körsång

julbön på lasarettet prästen var skelögd

Hur ha tillit ständigt växlande möten nya platser

Inringad i en tid fråntagen rätt att tänka omyndigförklarad

Vi var nio år dina blå ögons glitter du skulle bli min

****

2013

Smärtsamt – på nolltid ut i pensionsghettot

har varit någon

Din hand är så mjuk som lilla sköldpaddans hals vänslades minstingen

Och föräldrarna? ointressanta, enkla känns inte vid dom

Ack tillbed, tillbed tandläkarguden FLUOR evig tandhälsa

De botar din skräck coacher, psykologer var det bättre förr?

Byggt på en skön lögn ett liv helt bekymmersfritt senare kraschen

För dej tiotusen bara en leksak för mej knapp hundring

Plötsligt en vårdag föll ystra valpskinnet av han hade blivit man

Benhus i rymden jorden efter katastrofen för tiden intet

Vet döden en kylig vintermorgon väntar rofylld

Rimros på rutan körsbärskvist i fönstret speglar ett liv

Fräsch och aptitlig du som sett så hafsig ut är det kärleken?

Du finns här hos mej vi drömmer oss tillbaka åren försvinner

Ett då och ett nu hela livet i handen en stillsam glädje

Som i en hård vind dåligt förankrad flaggstång min usla balans

En lågmäld stämma ett varmt snabbt leende vad är det idag?

Dagsläget botten

klart du behöver en coach vägen mot framgång

Vad är vit för färg stadsbilden en svärta utan solglas

Hen blandar korten luftar sina fördomar ångestfylld estet

Svårt sublimera skapa konst eller gemenskap lättare förakta

Din nedrans fähund sätter fot i mystacken död åt flit och liv

Macka för tjugo högklassiga artister

kaffe för en tia

Ska på begravning trampa gasen i botten är det din egen?!

Våld, stenkastning, brand ett jätteorgasm, en kick igen, igen, igen

En inåtvänd blick en kupad hand en ny stadsbild

Min oranga ros skiftande mot rosa trädgårdens pärla

Så kort är språnget till höstanemonerna från vårens vivor

Vik undan bräckliga plats för styrka och pengar nuets välfärdsstat

Som ett tajt fodral huden över skelettet mot slutlig dödsmarsch

Ser du jasminen i hörnet av min trädgård så rik i blomning

Blanka havsytan speglade glädje och lust före bottendöden

Intensivt höstljus naturens färglekar famnar årstider

Enkel funktion som att tugga en brödbit borta vid tandlossning

Varierat tjat olika infallsvinklar så förödande

Du var så trött sökte min hand viskade knappt hörbart

Gråt inte kära minns den äkta glädjen i vårt livsäventyr

****

ULLA-BRITTA WALLIN

Ulla-Britta Wallin (f 1922) har arbetat bland annat som kurator och journalist och medverkat regelbundet på Upsala Nya Tidnings kultursida. Hon har tidigare gett ut boken Vila vid denna källa. 2012 debuterade hon som poet med e-boken Tistlar. I uppföljaren Malvor och Vallmor samlas ett fylligt urval av de senaste årens poem.

Pressröster om Tistlar:

”Med lika delar humor och allvar betraktar Ulla-Britta Wallin livet och sin samtid, sina medmänniskor och sin egen person” (Kulturtidskriften Cora)

”Stadsbiblioteket förnyar sitt utbud genom att ge ut böcker. Först ut är UllaBritta Wallin med haikuinspirerade dikter.” (Norrköpings Tidningar)